10 km i lugnt tempo i ikväll, tillsammans med Anna.
Mitt mål med dagens pass var att hjälpa Anna under timmen.
Hennes tidigare rekord låg strax över timmen, detta utan någon som helst koll på klocka och sträcka.
Min taktik var att hela tiden informera om tid och sträcka för att hålla så jämnt tempo som möjligt.
När vi kom till hälften märkte jag en liten sänkning av tempot.
Och det är just det som är problemet när man springer utan GPS eller pulsklocka.
Det känns som att man håller samma tempo, trots att kroppen sackar.
Efter lite pushande ökade vi igen.
Jag räknade ner kilometrarna, och när det var 1 km kvar satte Anna av.. precis som om hon mörkat formen.
Hon kutade ursinnigt de sista 500 metrarna, och hamnade på 58:55.
Grattis Anna!
Här är ditt lopp, bortse från pulsen bara.. den är min :-)
.
torsdag 30 september 2010
onsdag 29 september 2010
Morgonjogg
För att bevisa för mig själv att det inte är något fel på mig stack jag ut en tur i morse, innan familjen vaknade.
Det var helt surrealistiskt att ge sig ut på Malmö Golfklubbs stigar i mörker. Efter en stund började det ljusna och mina steg kändes säkrare.
Jag kutade på i snabbt tempo, och hjärtat jobbade på utan problem.
Nu lämnar jag det här bakom mig och fokuserar framåt.
Om det nu är helt normalt att hjärtat slår som en kyrkklocka, så får jag försöka leva med det.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Det var helt surrealistiskt att ge sig ut på Malmö Golfklubbs stigar i mörker. Efter en stund började det ljusna och mina steg kändes säkrare.
Jag kutade på i snabbt tempo, och hjärtat jobbade på utan problem.
Nu lämnar jag det här bakom mig och fokuserar framåt.
Om det nu är helt normalt att hjärtat slår som en kyrkklocka, så får jag försöka leva med det.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Location:Strandlodsvej,Köpenhamn,Danmark
tisdag 28 september 2010
Fabror doktorn
Jag gick till doktorn på vårdcentralen idag.
Inte för att jag känner mig sjuk, men för att hjärtat bankar så att kroppen skakar, och så att jag vaknar mitt i natten.
Vi började med ett EKG, sköterskan tittade lite underligt och undrade om något var fel, eftersom pulsen låg på ca 50. Men det är ungefär där min vilopuls brukar vara och resten av EKG såg alldeles normalt ut.
Sedan kom jag in till doktorn som är allmänläkare, men med lång erfarenhet av både det ena och andra.
Han hade aldrig hört något som liknade mina symtom förr. Och när jag beskrev hur jag mår så sa han:
OK, du sprang alltså 21 km och nu slår ditt hjärta lite hårdare tycker du?
Och det är väl ungefär så det är, mitt blodtryck var 120/70, pulsen 50 och jag har absolut inga bröstsmärtor.
Jag mår riktigt bra, är i fin form och undrar bara varför mitt hjärta slår så hårt.
Han lyssnade, tryckte, tänkte.. Han tog även fram en kardiologibok och läste en stund.
Sen sa han: I boken står det att med hård träning, så ökar även medvetenheten och upplevelsen av de egna hjärtslagen.
Hjärtats ökade volym gör att platsen som hjärtat tar i bröstkorgen ökar, därmed känns hjärtslagen mycket mer än tidigare.
Det är en lösning som jag köper, när jag nu dessutom har gått ner ca. 20 kg, så är det inte så underligt att det finns mindre plats för hjärtat.
Han rådde mig att ta det lugnt i ett par dagar och sedan träna försiktigt.
Jag vet inte precis hur vetenskapligt underbyggt det rådet är, men visst ska jag ta det lugnt ett tag, det kan hända att stegringen i träning har varit för stor de senaste månaderna.
Får se om det lugnar ner min halvgamla kropp :-)
Inte för att jag känner mig sjuk, men för att hjärtat bankar så att kroppen skakar, och så att jag vaknar mitt i natten.
Vi började med ett EKG, sköterskan tittade lite underligt och undrade om något var fel, eftersom pulsen låg på ca 50. Men det är ungefär där min vilopuls brukar vara och resten av EKG såg alldeles normalt ut.
Sedan kom jag in till doktorn som är allmänläkare, men med lång erfarenhet av både det ena och andra.
Han hade aldrig hört något som liknade mina symtom förr. Och när jag beskrev hur jag mår så sa han:
OK, du sprang alltså 21 km och nu slår ditt hjärta lite hårdare tycker du?
Och det är väl ungefär så det är, mitt blodtryck var 120/70, pulsen 50 och jag har absolut inga bröstsmärtor.
Jag mår riktigt bra, är i fin form och undrar bara varför mitt hjärta slår så hårt.
Han lyssnade, tryckte, tänkte.. Han tog även fram en kardiologibok och läste en stund.
Sen sa han: I boken står det att med hård träning, så ökar även medvetenheten och upplevelsen av de egna hjärtslagen.
Hjärtats ökade volym gör att platsen som hjärtat tar i bröstkorgen ökar, därmed känns hjärtslagen mycket mer än tidigare.
Det är en lösning som jag köper, när jag nu dessutom har gått ner ca. 20 kg, så är det inte så underligt att det finns mindre plats för hjärtat.
Han rådde mig att ta det lugnt i ett par dagar och sedan träna försiktigt.
Jag vet inte precis hur vetenskapligt underbyggt det rådet är, men visst ska jag ta det lugnt ett tag, det kan hända att stegringen i träning har varit för stor de senaste månaderna.
Får se om det lugnar ner min halvgamla kropp :-)
måndag 27 september 2010
Övertränad?
Den senaste tiden har jag upplevt att hjärtat bankar hårt mellan träningspassen.
För mig upplevs det som något positivs, för det betyder att jag har tränat bra och tagit ut mig ordentligt.
Men efter rundan i Skrylle i fredags så har det tilltagit, och pulsen är något förhöjd.
Min vilopuls har legat på 50-55, men nu är den närmare 60-65.
Jag vaknar också på natten av mina egna hjärtslag, det har aldrig hänt förr.
Det ska sägas att jag hade något liknande efter broloppet, och det gick över efter ca. 2 veckor, men denna gången känns det värre.
Jag har avbokat torsdagens test. Jag vågar helt enkelt inte utsätta mig för det just nu. Eftersom man pressar sig till det yttersta bör jag nog vänta och se åt vilket håll det barkar med mitt nuvarande problem.
Nu är det vila som gäller, och när jag känner mig redo, så blir det långsam upptrappning.
Nästa halvmara är den 17. oktober, vet inte om jag vågar satsa på den som det ser ut nu.
För mig upplevs det som något positivs, för det betyder att jag har tränat bra och tagit ut mig ordentligt.
Men efter rundan i Skrylle i fredags så har det tilltagit, och pulsen är något förhöjd.
Min vilopuls har legat på 50-55, men nu är den närmare 60-65.
Jag vaknar också på natten av mina egna hjärtslag, det har aldrig hänt förr.
Det ska sägas att jag hade något liknande efter broloppet, och det gick över efter ca. 2 veckor, men denna gången känns det värre.
Jag har avbokat torsdagens test. Jag vågar helt enkelt inte utsätta mig för det just nu. Eftersom man pressar sig till det yttersta bör jag nog vänta och se åt vilket håll det barkar med mitt nuvarande problem.
Nu är det vila som gäller, och när jag känner mig redo, så blir det långsam upptrappning.
Nästa halvmara är den 17. oktober, vet inte om jag vågar satsa på den som det ser ut nu.
fredag 24 september 2010
Skryllemilen
En trevlig fredagskväll begav sig Linda, Anna, Zingo och Thomas ut på en härlig fredagstur i Skrylle.
Perfekt temperatur var det, och det var skönt att någon annan hjälpte mig att hålla takten. Jag kör ofta annars mycket hårdare än jag tänkt från början.
Jag blev ändå rätt medtagen trots det beskedliga tempot.
Antagligen är det så att jag fortfarande inte är helt återhämtad från förra helgen, det känns väl sådär att det tar så lång tid, men jag kan ju inte göra annat än att vänta på att orken ska komma tillbaka.
På eftermiddagen var jag hos Jimmy som drog rätt mina kotor och tittade lite på min löpning.
Han såg de förändingar jag gjort och verkade tycka att jag var på rätt väg.
De saker han säger börjar nu även sjunka in i mig på ett naturligt sätt och jag njuter varje gång jag känner att löpningen "sitter"..
Nästa torsdag har jag bokat ett Syreupptagnings/Maxpuls/Mjölksyretröskelstest.
Jag har ju sett och hört många som gjort detta, men det var inte förrän min kollega kom tillbaka till jobbet från sitt test i måndags som det verkligen tog skruv i mig.
Bo har sprungit i många år, och är den sortens löpare som har ett naturligt löpsteg, och oftast sällan har några som helst problem med löpningen.
Han har (vad jag vet) varit som bäst topp 20 i Köpenhamns Marathon, så han håller en rätt hög klass.
Under alla år har han kört vanlig "samma tempo varje dag" tempo, och då sprungit 10 km varje morgon, och så 20-30 km på helgen.
Tillbaka till måndagen:
Bo log med hela ansiktet när han dök upp vid middagstid.
Ungefär som att han äntligen förstått vad lycka var..
Han berättade ivrigt om vad diagrammen betydde och hur hans träning nu skulle ändras.
Intervaller har han aldrig tidigare sprungit, heller ingen backträning, så allt blir helt nytt för honom.
Ska bli spännande att se vilka resultat han uppnår med den nya träningen.
För mig som älskar statistik var detta ljuv musik..
Jag kollade på nätet och hittade ett ställe i Lund.
Jag tvekade först, och tänkte: Men ska jag verkligen? Jag är ju inget proffs, och mina resultat är ju rätt blygsamma.
Sedan tog jag mod till mig och sade till mig själv att självklart ska jag göra det här.
Genom detta kommer jag ju att utvecklas och bli bättre, därmed är det ju viktigare för mig än för många andra :-)
Jag är värd det här!
Återkommer med resultaten!
Perfekt temperatur var det, och det var skönt att någon annan hjälpte mig att hålla takten. Jag kör ofta annars mycket hårdare än jag tänkt från början.
Jag blev ändå rätt medtagen trots det beskedliga tempot.
Antagligen är det så att jag fortfarande inte är helt återhämtad från förra helgen, det känns väl sådär att det tar så lång tid, men jag kan ju inte göra annat än att vänta på att orken ska komma tillbaka.
På eftermiddagen var jag hos Jimmy som drog rätt mina kotor och tittade lite på min löpning.
Han såg de förändingar jag gjort och verkade tycka att jag var på rätt väg.
De saker han säger börjar nu även sjunka in i mig på ett naturligt sätt och jag njuter varje gång jag känner att löpningen "sitter"..
Nästa torsdag har jag bokat ett Syreupptagnings/Maxpuls/Mjölksyretröskelstest.
Jag har ju sett och hört många som gjort detta, men det var inte förrän min kollega kom tillbaka till jobbet från sitt test i måndags som det verkligen tog skruv i mig.
Bo har sprungit i många år, och är den sortens löpare som har ett naturligt löpsteg, och oftast sällan har några som helst problem med löpningen.
Han har (vad jag vet) varit som bäst topp 20 i Köpenhamns Marathon, så han håller en rätt hög klass.
Under alla år har han kört vanlig "samma tempo varje dag" tempo, och då sprungit 10 km varje morgon, och så 20-30 km på helgen.
Tillbaka till måndagen:
Bo log med hela ansiktet när han dök upp vid middagstid.
Ungefär som att han äntligen förstått vad lycka var..
Han berättade ivrigt om vad diagrammen betydde och hur hans träning nu skulle ändras.
Intervaller har han aldrig tidigare sprungit, heller ingen backträning, så allt blir helt nytt för honom.
Ska bli spännande att se vilka resultat han uppnår med den nya träningen.
För mig som älskar statistik var detta ljuv musik..
Jag kollade på nätet och hittade ett ställe i Lund.
Jag tvekade först, och tänkte: Men ska jag verkligen? Jag är ju inget proffs, och mina resultat är ju rätt blygsamma.
Sedan tog jag mod till mig och sade till mig själv att självklart ska jag göra det här.
Genom detta kommer jag ju att utvecklas och bli bättre, därmed är det ju viktigare för mig än för många andra :-)
Jag är värd det här!
Återkommer med resultaten!
onsdag 22 september 2010
Löpvilar lite
Jag tror att jag tar ett par dagars extra vila.
Det är ett par ställen i vaden som inte har varit helt bra de senaste veckorna, så innan jag sätter igång hårdsatsningen mot halvmaran den 17 oktober, så vill jag ha läkt ut alla småskador.
Det känns lite hårt, det som är piggt i benen vill ju ut och kubba.
Jag kör lite styrketräning och stärkande promenader så länge.
På fredag eller lördag sätter jag igång med ett nytt löpschema..
Det är ett par ställen i vaden som inte har varit helt bra de senaste veckorna, så innan jag sätter igång hårdsatsningen mot halvmaran den 17 oktober, så vill jag ha läkt ut alla småskador.
Det känns lite hårt, det som är piggt i benen vill ju ut och kubba.
Jag kör lite styrketräning och stärkande promenader så länge.
På fredag eller lördag sätter jag igång med ett nytt löpschema..
måndag 20 september 2010
Bilder från loppet
Jag fick några fina bilder från mina snälla löparvänner..
Tack Anna och Daniel!
.JPG)
Tack Anna och Daniel!
Hyperventilerar.. luftar lungorna för att få igång andningen..
Nu går starten.. sätter igång min Forerunner 305
Nu kör vi!
Hur var det nu?... jag lägger mig alltså på 5:05 / km.
.JPG)
Jag ser rätt galen ut.. jag vet..
Passerade vid 10 km på 50:07, en kilometertid på mindre än 5:01.
Aningen för snabbt tänkte jag då... kommer aldrig att klara av att hålla detta tempot..!
Upploppet.. Otroligt trött, men kände mig ändå mycket piggare än på broloppet.
Andra hälften gick faktiskt ännu snabbare än den första.. Jag hittade en bra rygg som jag kunde hålla största delen av rundan, det gjorde att jag kunde fokusera framåt istället för att hela tiden ha koll på tiden.
Är framför allt otroligt glad att kroppen höll, och så här ett par dagar efter så börjar jag redan piggna till.
Nästa halvmara är om ca. en månad, ska bli kul!
lördag 18 september 2010
Eko½Halvmaran
Min kropp är ett guds underverk...
Hur kan samma kropp som protesterade högljutt den ena dagen gå med på att bli stenhårt behandlad två dagar efteråt?
Tyckte det var en rolig dag på många sätt, jag fick återse mina trevliga tävlingskompisar Linda och Anna som jag samåkte med till Midnattsloppet tillsammans med för ett tag sedan.
Linda gjorde en fantastisk prestation!
Hon har aldrig sprungit en halvmara förr, men dagen innan bestämmer hon sig, och genomför loppet med bravur.. Sånt tycker jag är häftigt!
Min gamla klasskompis Mats linkade in på 1:57 med sin stukade fot, du kommer igen nästa gång! Hoppas att du kan återta din position som min hare snart igen:-)
Även kul att byta några ord med Daniel, ska bli kul att se hur det går för dig i Lidingöloppet!
Jag slog mitt PB med 12 minuter enligt min egen klocka, får se hur det blir när den officiella tiden kommer:-)
I slutet av halvmaran sprang man tillsammans med dem som hade valt 5 & 10 km.
Jag passerade två 5km-killar som samtalade:
- Dom som springer om oss nu har sprungit i 18 kilometer, och kutar om oss hur lätt som helst.
- Är du säker? svarade den andra killen.
Jag blev så full i skratt att jag ropade: - Ja, det stämmer!
Hur kan samma kropp som protesterade högljutt den ena dagen gå med på att bli stenhårt behandlad två dagar efteråt?
Tyckte det var en rolig dag på många sätt, jag fick återse mina trevliga tävlingskompisar Linda och Anna som jag samåkte med till Midnattsloppet tillsammans med för ett tag sedan.
Linda gjorde en fantastisk prestation!
Hon har aldrig sprungit en halvmara förr, men dagen innan bestämmer hon sig, och genomför loppet med bravur.. Sånt tycker jag är häftigt!
Min gamla klasskompis Mats linkade in på 1:57 med sin stukade fot, du kommer igen nästa gång! Hoppas att du kan återta din position som min hare snart igen:-)
Även kul att byta några ord med Daniel, ska bli kul att se hur det går för dig i Lidingöloppet!
Jag slog mitt PB med 12 minuter enligt min egen klocka, får se hur det blir när den officiella tiden kommer:-)
I slutet av halvmaran sprang man tillsammans med dem som hade valt 5 & 10 km.
Jag passerade två 5km-killar som samtalade:
- Dom som springer om oss nu har sprungit i 18 kilometer, och kutar om oss hur lätt som helst.
- Är du säker? svarade den andra killen.
Jag blev så full i skratt att jag ropade: - Ja, det stämmer!
fredag 17 september 2010
Vikt igen
Mina vader känns bättre idag, tror jag iallafall.
Vågar inte riktigt belasta som vanligt än, men jag åker till Falsterbo imorgon.
I värsta fall får jag väl bryta, om jag känner mig själv rätt så finns det inte ens på kartan..
Funderade på det där med vikt igen, och orsaken till att jag lyckades gå ner i vikt.
Egentligen är det rätt konstigt, för mitt liv är fullt av godis och god mat.
Jag jobbar i Danmark, och på vårt jobb har varje avdelning något som är ganska känt på många arbetsplatser här.
Det heter Trustybox och är en låda full med smågodis som man köpa för en dyr peng. (http://www.trustybox.dk/)
Under perioder har jag varit alldeles beroende av detta, men precis som en alkoholist måste lära sig att leva med människor som dricker alkohol, så måste jag ju kunna gå till jobbet utan att falla för frestelsen varje dag.
Dessutom har vi en kantin som blev utnämnd till Danmarks bästa.
Den innehåller allt man kan tänka sig, inklusive kaka till dessert flera gånger i veckan.
Till detta kommer att chips och Coca cola ingår i familjens diet alla fredagar året om.
Att åka med när barnen vill köpa sitt lördagsgodis kan också inleda till frestelse.
Min konklusion är att det krävs en otroligt stark motivation, och om detta finnes, finns det inga yttre omständigheter som kan hindra att man lyckas..
Åtminstone om man ska gå ner mer än ett par kilo, och vill att nedgången ska vara beständig.
Det är samma mentalitet som behövs för att plåga sig genom ett maratonlopp, eller segla jorden runt.
Alltså, ALDRIG GE UPP!
För att gå ner i vikt krävs att man tar ett beslut, och ser allt som motverkar en viktnedgång som något onödigt och förstörande, samt håller fast vid målet varje stund, även när man är deppig över en urusel dag på jobbet, eller har barn som bråkar.
Det gäller att vända tanken på mat och godis som belöning.
Eftersom målet är kristallklart, och jag har motivationen , så måste ju belöningen istället vara att må bättre.
Istället ska man betrakta maten som något livsnödvändigt som intas med respekt och måtta.
Varje gång jag stoppade något i munnen tänkte jag så här:
Behöver jag det här?
Om inte, varför håller jag då just nu på att äta en smörgås?
Om skälet var att jag var hungrig, så åt jag bara så mycket att jag blev mätt och konstaterade att nu har jag gjort något som var bra för mig och min kropp.
Om skälet var att jag var ledsen, trött eller bara rastlös, så slutade jag äta, hittade något annat som behövde min uppmärksamhet.
Det är då det är bra att göra något som är precis tvärtom, t.ex. promenera, städa eller leka med barnen.
Då vänder något negativt till att ta mig ännu närmare mitt mål.
Min viktnedgång är MIN, det finns ingen jag kan skylla på, ingen som kan hjälpa mig mer än jag själv.
Jag är värd det här! Jag är värd att må bra! Det är DET som är belöningen.
Många säger att man inte ska använda vågen för att mäta.
Jag säger tvärtom, varje morgon gick jag upp, vägde mig och konstaterade vilken effekt de senaste dagarnas mat hade haft på mig.
Att föra dagbok över vikten hjälpte mig mycket, men att registrera kalorier kändes för mig som något väldigt stressande.
Hoppas att mitt sätt att beskriva viktresan kan motivera någon..
Jag har hört så många som aldrig lyckas, och orsaken heter så gott som alltid:
Brist på motivation, jävlar anamma eller problem att fokusera på målet.
Grejen är att aldrig låta yttre omständigheter komma mellan dig och målet, samt snabbt hitta tillbaka till "vägen", när man fallit tillbaka i gamla mönster.
Det finns bara en väg.. om man snubblar gäller det att titta upp, minnas vart du är på väg och fortsätta vandringen.
Skriv gärna om ni har undringar eller tips :-)
Här är en annan kille som inspirerar..
Inspiration - Watch more Funny Videos
Vågar inte riktigt belasta som vanligt än, men jag åker till Falsterbo imorgon.
I värsta fall får jag väl bryta, om jag känner mig själv rätt så finns det inte ens på kartan..
Funderade på det där med vikt igen, och orsaken till att jag lyckades gå ner i vikt.
Egentligen är det rätt konstigt, för mitt liv är fullt av godis och god mat.
Jag jobbar i Danmark, och på vårt jobb har varje avdelning något som är ganska känt på många arbetsplatser här.
Det heter Trustybox och är en låda full med smågodis som man köpa för en dyr peng. (http://www.trustybox.dk/)
Under perioder har jag varit alldeles beroende av detta, men precis som en alkoholist måste lära sig att leva med människor som dricker alkohol, så måste jag ju kunna gå till jobbet utan att falla för frestelsen varje dag.
Dessutom har vi en kantin som blev utnämnd till Danmarks bästa.
Den innehåller allt man kan tänka sig, inklusive kaka till dessert flera gånger i veckan.
Till detta kommer att chips och Coca cola ingår i familjens diet alla fredagar året om.
Att åka med när barnen vill köpa sitt lördagsgodis kan också inleda till frestelse.
Min konklusion är att det krävs en otroligt stark motivation, och om detta finnes, finns det inga yttre omständigheter som kan hindra att man lyckas..
Åtminstone om man ska gå ner mer än ett par kilo, och vill att nedgången ska vara beständig.
Det är samma mentalitet som behövs för att plåga sig genom ett maratonlopp, eller segla jorden runt.
Alltså, ALDRIG GE UPP!
För att gå ner i vikt krävs att man tar ett beslut, och ser allt som motverkar en viktnedgång som något onödigt och förstörande, samt håller fast vid målet varje stund, även när man är deppig över en urusel dag på jobbet, eller har barn som bråkar.
Det gäller att vända tanken på mat och godis som belöning.
Eftersom målet är kristallklart, och jag har motivationen , så måste ju belöningen istället vara att må bättre.
Istället ska man betrakta maten som något livsnödvändigt som intas med respekt och måtta.
Varje gång jag stoppade något i munnen tänkte jag så här:
Behöver jag det här?
Om inte, varför håller jag då just nu på att äta en smörgås?
Om skälet var att jag var hungrig, så åt jag bara så mycket att jag blev mätt och konstaterade att nu har jag gjort något som var bra för mig och min kropp.
Om skälet var att jag var ledsen, trött eller bara rastlös, så slutade jag äta, hittade något annat som behövde min uppmärksamhet.
Det är då det är bra att göra något som är precis tvärtom, t.ex. promenera, städa eller leka med barnen.
Då vänder något negativt till att ta mig ännu närmare mitt mål.
Min viktnedgång är MIN, det finns ingen jag kan skylla på, ingen som kan hjälpa mig mer än jag själv.
Jag är värd det här! Jag är värd att må bra! Det är DET som är belöningen.
Många säger att man inte ska använda vågen för att mäta.
Jag säger tvärtom, varje morgon gick jag upp, vägde mig och konstaterade vilken effekt de senaste dagarnas mat hade haft på mig.
Att föra dagbok över vikten hjälpte mig mycket, men att registrera kalorier kändes för mig som något väldigt stressande.
Hoppas att mitt sätt att beskriva viktresan kan motivera någon..
Jag har hört så många som aldrig lyckas, och orsaken heter så gott som alltid:
Brist på motivation, jävlar anamma eller problem att fokusera på målet.
Grejen är att aldrig låta yttre omständigheter komma mellan dig och målet, samt snabbt hitta tillbaka till "vägen", när man fallit tillbaka i gamla mönster.
Det finns bara en väg.. om man snubblar gäller det att titta upp, minnas vart du är på väg och fortsätta vandringen.
Skriv gärna om ni har undringar eller tips :-)
Här är en annan kille som inspirerar..
Inspiration - Watch more Funny Videos
torsdag 16 september 2010
Smärta.... smärta... smärta..
Aj aj..
Dagens 5 km återhämtning var ju tänk att vara en skön Eriksgata genom natursköna områden i närheten.
Men blev något helt annat..
Smärtan började vid tårna, och fortsatte sedan uppåt.. knäna var nog det enda som inte gjorde ont.
Varje steg var en plåga och det tog ända tills 5 km tills smärtan började avta.
Det blir samma tur i morgon, och om det inte känns bättre då måste jag nog ställa in lördagens lopp i Falsterbo.
Dagens 5 km återhämtning var ju tänk att vara en skön Eriksgata genom natursköna områden i närheten.
Men blev något helt annat..
Smärtan började vid tårna, och fortsatte sedan uppåt.. knäna var nog det enda som inte gjorde ont.
Varje steg var en plåga och det tog ända tills 5 km tills smärtan började avta.
Det blir samma tur i morgon, och om det inte känns bättre då måste jag nog ställa in lördagens lopp i Falsterbo.
tisdag 14 september 2010
Dagens pass
Det blev lite lugnare än jag hade tänkt ikväll.
Gårdagens härliga runda satt fortfarande i benen, även om det kändes hur bra som helst när jag började.
Efter ett par intervaller fick jag ge upp pga. smärta i ljumskarna.
Tror inte att det är något allvarligt, bara ett resultat av ovanligt mycket träning, på ovanligt kort tid.
Att träna två dagar i sträck har varit helt uteslutet ända tills nu, så bäst att lyssna på kroppen och få en härlig lång promenad istället:-)
Gårdagens härliga runda satt fortfarande i benen, även om det kändes hur bra som helst när jag började.
Efter ett par intervaller fick jag ge upp pga. smärta i ljumskarna.
Tror inte att det är något allvarligt, bara ett resultat av ovanligt mycket träning, på ovanligt kort tid.
Att träna två dagar i sträck har varit helt uteslutet ända tills nu, så bäst att lyssna på kroppen och få en härlig lång promenad istället:-)
Vikten av vikt?
Jag har sedan min stora viktnedgång legat på stabila 77 kg, dvs. sedan årsskiftet ungefär.
Det känns som en helt ok vikt, men den senaste veckan har jag börjat närma mig 75 kg..
Mina närmaste och kollegerna tycker att jag ser aningen för tunn ut, men för min egen del känns det helt ok.
Faktum är att jag får kämpa för att behålla de kilo jag har kvar.
Numera äter jag som en häst, både vanlig mat, onyttigheter och godis. Helgerna är ett enda stort frosseri!
Sammanlagt har jag nu gått ner 20 kg, sedan toppnoteringen för 1½ år sedan och trodde faktiskt inte att det skulle vara möjligt att tappa mer.
Som det känns nu kommer jag att hamna på ca. 70 kg innan året är slut, men det är väl ok när jag bara är 177 cm lång:-)
Hur ska man veta vad ens idealvikt är?
Det känns som en helt ok vikt, men den senaste veckan har jag börjat närma mig 75 kg..
Mina närmaste och kollegerna tycker att jag ser aningen för tunn ut, men för min egen del känns det helt ok.
Faktum är att jag får kämpa för att behålla de kilo jag har kvar.
Numera äter jag som en häst, både vanlig mat, onyttigheter och godis. Helgerna är ett enda stort frosseri!
Sammanlagt har jag nu gått ner 20 kg, sedan toppnoteringen för 1½ år sedan och trodde faktiskt inte att det skulle vara möjligt att tappa mer.
Som det känns nu kommer jag att hamna på ca. 70 kg innan året är slut, men det är väl ok när jag bara är 177 cm lång:-)
Hur ska man veta vad ens idealvikt är?
 |
| Thomas och Hanna - 2004 |
 |
| Thomas 2010 |
måndag 13 september 2010
Go känsla
Dagens 15 km gick precis så som jag hade tänkt.
Daniel tipsade om att jag skulle köra helt utan att titta på tiden, och det gjorde jag faktiskt idag.
Eller, jag småkikade nog emellanåt, men man kan ju inte vänja en gammal hund att sitta direkt.
Tänkte mycket teknik, och det var nog det som gjorde att jag inte hade ont någonstans när jag stannade.
Det var väldigt längesedan det kändes så positivt.
Det blev en runda från Bernstorp till Arlöv - Åkarp - Hvilan och sedan tillbaka till Bernstorp via Arlöv.
Efteråt tog jag en välbehövd Röd Meny hos Pølsemannen vid Hornbach:-)
Daniel tipsade om att jag skulle köra helt utan att titta på tiden, och det gjorde jag faktiskt idag.
Eller, jag småkikade nog emellanåt, men man kan ju inte vänja en gammal hund att sitta direkt.
Tänkte mycket teknik, och det var nog det som gjorde att jag inte hade ont någonstans när jag stannade.
Det var väldigt längesedan det kändes så positivt.
Det blev en runda från Bernstorp till Arlöv - Åkarp - Hvilan och sedan tillbaka till Bernstorp via Arlöv.
Efteråt tog jag en välbehövd Röd Meny hos Pølsemannen vid Hornbach:-)
lördag 11 september 2010
Tekniken börjar komma mer och mer..
Idag fokuserade jag helt och hållet på hur jag sprang.
Det var helt enkelt nödvändigt eftersom benen inte riktigt vill vara med.
Kombinerade med lite styrka både före och efter, tycker nog att det blev en riktigt bra kväll..
Lyckades inte riktigt med min målsättning att hålla 4:30 tempo, men det var också ett rätt ambitiöst mål, och första kilometern gick lite för fort, vilket gjorde att jag gick i väggen.
Det var helt enkelt nödvändigt eftersom benen inte riktigt vill vara med.
Kombinerade med lite styrka både före och efter, tycker nog att det blev en riktigt bra kväll..
Lyckades inte riktigt med min målsättning att hålla 4:30 tempo, men det var också ett rätt ambitiöst mål, och första kilometern gick lite för fort, vilket gjorde att jag gick i väggen.
Lördag
Min första dag med planering gick ju inte så bra.
Jag hoppade över gårdagens pass pga. att vaden kändes svullen.
Ett stort antal tåhävningar senare känns det nu som att det skulle vara ok att köra på som planerat, med justeringen att jag flyttar fram allt en dag.
Jag hoppade över gårdagens pass pga. att vaden kändes svullen.
Ett stort antal tåhävningar senare känns det nu som att det skulle vara ok att köra på som planerat, med justeringen att jag flyttar fram allt en dag.
torsdag 9 september 2010
Planering
Jag brukar ju inte vara sådär jättebra på att planera min träning.
Men det brukar sällan vara något problem eftersom det nästan alltid börjar rycka i kroppen två timmar efter kvällsmaten.
Det som sedan händer brukar vara beroende på hur kroppen känns.
Egentligen är jag rätt nöjd med det, eftersom det ju gör att jag anpassar träningen efter hur jag mår.
Men nu har jag tänkt försöka lägga upp ett program som jag kan följa.
Fast jag är lite rädd att det ska förta glädjen av träningen, om jag måste följa strikta rutiner.
Förhoppningsvis ger resultaten så pass mycket motivation att jag blir ännu mer inspirerad.
Planen fram till nästa lördag är:
Fre. 10/9 - 5 km i hårt tempo (försöka hålla 4:30 tempo).
Sön. 12/9 - 15 km i lugnt tempo 5:20-5:30
Mån. 13/9 - Intervaller 10 x 500 i 4:00 tempo. Intervallvila 3 min.
Ons & Tor. 15-16/9 - Uppmjukande pass 5 km.
Men det brukar sällan vara något problem eftersom det nästan alltid börjar rycka i kroppen två timmar efter kvällsmaten.
Det som sedan händer brukar vara beroende på hur kroppen känns.
Egentligen är jag rätt nöjd med det, eftersom det ju gör att jag anpassar träningen efter hur jag mår.
Men nu har jag tänkt försöka lägga upp ett program som jag kan följa.
Fast jag är lite rädd att det ska förta glädjen av träningen, om jag måste följa strikta rutiner.
Förhoppningsvis ger resultaten så pass mycket motivation att jag blir ännu mer inspirerad.
Planen fram till nästa lördag är:
Fre. 10/9 - 5 km i hårt tempo (försöka hålla 4:30 tempo).
Sön. 12/9 - 15 km i lugnt tempo 5:20-5:30
Mån. 13/9 - Intervaller 10 x 500 i 4:00 tempo. Intervallvila 3 min.
Ons & Tor. 15-16/9 - Uppmjukande pass 5 km.
onsdag 8 september 2010
Långpass
Det har inte blivit några långpass på sistone så jag kände att det var dags att springa lite längre idag.
Jag lyckades hålla tempo hela passet, tekniken stämde och jag kände mig stark.
Det verkar som att kroppen höll. Dock känns det som att det det dyker upp små krämpor här och där.
Men jag antar att det är normalt när man ändrar löpsteg.
Planen nästa lördag är att hålla jämnt 5:05 tempo hela vägen, jag kommer då att hamna på ca. 1:47.
Om jag lyckas med det är det en förbättring med 10 min på distansen.
Mitt gamla rekord är från Broloppet, då de flesta praktiskt taget flög fram i medvinden..
tisdag 7 september 2010
Hälsenan
Intervallerna igår gick faktiskt helt ok.
Orken fanns och jag kunde trycka på optimalt med min nyfunna teknik.
Det kommer att ta ett år innan jag har styrkan och tillräckligt bra teknik, men det är ju otroligt inspirerande att ha något så stort framför sig.
Jag är ju så lustigt funtad att jag bara blir mer och mer inspirerad ju mer motstånd jag möter.
Antagligen är det för att jag lagt ner så mycket tid de senaste åren på att komma så här långt (även om resultaten är blygsamma), att det helt enkelt är omöjligt att inte fortsätta.
En större skada hade nog tagit mig mycket hårt.
Därför lyssnar jag nu väldigt mycket på kroppen, och belastar inte om jag upptäcker att jag håller på att bli överbelastad.
Den senaste tiden har jag känt av ett litet burrande från utsidan av hälen.
Det är inget som stör mig, och brukar först dyka upp efter träning, och då inte vara något som gör ont.
Ungefär som att det är en nerv som är i kläm eller inte trivs i skon.
Det är precis som att det liksom hoppar när jag promenerar efter ett träningspass.
När jag känner på stället så är det inte svullet, utan möjligtvis som en mycket liten vätskeansamling.
Men idag känns området faktiskt på gränsen till irriterat.
Jag har sökt en del på nätet, men tycker inte att det passar någon av beskrivningarna. Det är heller inget som påverkas av de excentriska tåhävningarna jag gör 3 x 20 av om dagen.
Någon som har ett tips?
Orken fanns och jag kunde trycka på optimalt med min nyfunna teknik.
Det kommer att ta ett år innan jag har styrkan och tillräckligt bra teknik, men det är ju otroligt inspirerande att ha något så stort framför sig.
Jag är ju så lustigt funtad att jag bara blir mer och mer inspirerad ju mer motstånd jag möter.
Antagligen är det för att jag lagt ner så mycket tid de senaste åren på att komma så här långt (även om resultaten är blygsamma), att det helt enkelt är omöjligt att inte fortsätta.
En större skada hade nog tagit mig mycket hårt.
Därför lyssnar jag nu väldigt mycket på kroppen, och belastar inte om jag upptäcker att jag håller på att bli överbelastad.
Den senaste tiden har jag känt av ett litet burrande från utsidan av hälen.
Det är inget som stör mig, och brukar först dyka upp efter träning, och då inte vara något som gör ont.
Ungefär som att det är en nerv som är i kläm eller inte trivs i skon.
Det är precis som att det liksom hoppar när jag promenerar efter ett träningspass.
När jag känner på stället så är det inte svullet, utan möjligtvis som en mycket liten vätskeansamling.
Men idag känns området faktiskt på gränsen till irriterat.
Jag har sökt en del på nätet, men tycker inte att det passar någon av beskrivningarna. Det är heller inget som påverkas av de excentriska tåhävningarna jag gör 3 x 20 av om dagen.
Någon som har ett tips?
måndag 6 september 2010
Framåt!
Idag har jag varit hos Jimmy och blivit analyserad.
Det fanns en hel del att ta itu med.
Jag fick dessutom en hel del bra övningar att göra efter löppassen.
Det ska nog gå bra, motivationen har ju aldrig varit mitt problem utan att kroppen inte håller för det jag utsätter den för.
Men det är ju det som ska ändras nu..
Ska ut på en tur ikväll och prova :-)
Det fanns en hel del att ta itu med.
Jag fick dessutom en hel del bra övningar att göra efter löppassen.
Det ska nog gå bra, motivationen har ju aldrig varit mitt problem utan att kroppen inte håller för det jag utsätter den för.
Men det är ju det som ska ändras nu..
Ska ut på en tur ikväll och prova :-)
lördag 4 september 2010
Trött
Klarade precis av 5 km ökenvandring..
Antagligen har jag en infektion i kroppen eller något, för orken är där absolut inte.
Pulsen är inte speciellt hög, men varje steg gör ont och kroppen säger åt mig att stanna.
Tur att jag ska till Jimmy på måndag.
Antagligen har jag en infektion i kroppen eller något, för orken är där absolut inte.
Pulsen är inte speciellt hög, men varje steg gör ont och kroppen säger åt mig att stanna.
Tur att jag ska till Jimmy på måndag.
torsdag 2 september 2010
Bulltofta
Att jag aldrig lär mig...
Efter gårdagens pass borde jag låtit skorna stå minst en dag, men jag tyckte ju att benen kändes pigga och gav mig ut på en femma.
Vaderna är nu svullna, inpackade i kompressionsstrumpor och avkylda.
Låt oss hoppas att det lugnar ner sig igen..
Efter gårdagens pass borde jag låtit skorna stå minst en dag, men jag tyckte ju att benen kändes pigga och gav mig ut på en femma.
Vaderna är nu svullna, inpackade i kompressionsstrumpor och avkylda.
Låt oss hoppas att det lugnar ner sig igen..
onsdag 1 september 2010
DHL Stafett
Alltid lika trevlig att springa DHL stafetten.
Tror att det är 5 eller 6 år som jag har varit med i detta roliga arrangemang.
Det har blivit ett sätt för mig att på ett roligt sätt träda in i höstkänslan..
Men idag var det verkligen sommarkänsla, vädret var helt perfekt, och pølsen från grillen efteråt smakade bättre än någonsin.
Resultaten har varierat väldigt mycket genom åren, eftersom jag aldrig tidigare fokuserat på löpningen som jag gör idag.
2007: 33:00
2008: 28:13
2009: 30:30
2010: 23:03
Jag har alltså kapat 10 minuter på 3 år, fortsätter jag så här är jag nere på 13 minuter 2013..*S*
Tror att det är 5 eller 6 år som jag har varit med i detta roliga arrangemang.
Det har blivit ett sätt för mig att på ett roligt sätt träda in i höstkänslan..
Men idag var det verkligen sommarkänsla, vädret var helt perfekt, och pølsen från grillen efteråt smakade bättre än någonsin.
Resultaten har varierat väldigt mycket genom åren, eftersom jag aldrig tidigare fokuserat på löpningen som jag gör idag.
2007: 33:00
2008: 28:13
2009: 30:30
2010: 23:03
Jag har alltså kapat 10 minuter på 3 år, fortsätter jag så här är jag nere på 13 minuter 2013..*S*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)