Sydkustloppet

5.30 tittade solen in genom fönstret och fick mig att öppna de trötta ögonlocken.
Efter 2 x havregrötsladdning begav Hanna och jag oss iväg för att hämta Ingmarie och Anneli som hade tagit sig hela vägen från huvudstaden för att delta i dagens lopp.

Jag kände mig mycket pigg och förväntansfull efter två vilodagar

Starten gick, och planen var att hålla 5 minuterstempo första hälften.

Eftersom jag inte sprungit längre än 12 km sedan i januari visste jag inte riktigt hur jag skulle känna mig resten av sträckan.

Milen passerades på 49 minuter och jag var fortfarande superpigg i benen och funderade t.o.m på att öka lite.. Men vad jag inte visste var att vid 11 km började allvaret.. dvs. strandstigar där man var tvungen att leta efter fast mark att ta sig fram på, och på vissa ställen var det rena öknen.

Spännande och utmanande, men ack så dödande för tempo och ork.

När ca. 3 km återstod började väggen kännas nära och jag fick håll på vänster sida. Jag drog ner på tempot, och det gick helt ok fram till att det var ca. 1 km kvar.

Då smällde det till med hållet från helvete på höger sida och jag kunde inte ta ett enda steg till. Jag stannade och gick ca. 1,5 minut och pressade mig därefter småjoggandes de sista hundratalet meter in i mål.

I mål sedan länge var då Daniel som knep åt sig en fin tredjeplats efter en spurtuppgörelse.

På damsidan var silvermedaljören Anna och vann gjorde Ingmarie.

Ett stort tack till arrangörerna för ett välordnat och trevligt arrangemang!

Tack även till de trevliga boende längs med vägen som erbjöd diverse goda drycker :-)

Jag är väldigt nöjd, trots problemen i slutet. Kroppen höll och jag fick en härlig solskensdag med nära och kära i supporterskaran.

Flinten är rejält bränd... nästa gång ska jag INTE glömma kepsen!

Tar det lugnt

Jag kör ju spinning ett par ggr i veckan och har snart provat alla olika pass som finns på Friskis.

Pulspassen har blivit en favorit, helt klart!

För det första gillar jag att kunna se framför mig var jag ligger i puls, för jag gör ju det ofta när jag springer med.

Och att vandra i de olika zonerna på kommando och försöka styra belastningen är ett svårt spel, framför allt i början innan kroppen fattat vad man håller på med.

Gårdagens Puls - Intervall var nog det jäkligaste jag har varit med om när det gäller att ta ut sig, alla andra pass bleknar i jämförelse. Richard körde loss med 4 x 4 min intervaller och därefter 4 x 2 med 1 minuts vila, för att avsluta med 30 sekunders manglingar med 30 sekunders vila.

Jag ligger ju ofta på 90% av maxpuls när jag springer, men att pressa på samma nivå när man spinnar är påtagligt mycket jobbigare.

Jag knäcktes helt av de sista intervallerna och upplevde för första gången spykänsla och hängde ett bra tag över styret efter passet efteråt.

Egentligen skulle jag köra ett lugnt distanspass idag, men jag tror att jag vilar de sista dagarna fram till Sydkustloppet på lördag.

Går i pappas fotspår..

Hanna följde med mig på Cirkelfys ikväll.. och ÄLSKADE det:-)

Hon är den av mina tjejer som satsar mest på sin träning.
Man kan ju tycka att 4-5 dagars cheerleading borde vara nog, men nu vill hon fortsätta med cirkelfys också.

Tänk... en av dagarna kanske hon hänger med på ett löppass med:-)

Flytintervaller

Efter en rejäl påskmiddag igår(någon öl drack jag dock inte:-) kändes det gött att få dra på sig löparskorna och smyga ner till stranden medans resten av familjen fortfarande låg och snusade.

Vindstilla och 14 grader i luften.. och massor av glada människor mötte jag på min uppvärmning längs med havet.

Pulsbandet hade jag glömt hemma i Malmö, och jag körde hela passet utan att titta på klockan.

Själva passet bestod av flytintervaller 10 * 1 med 1 minuts joggvila.

Det kändes mycket bra och jag börjar trivas riktigt ordentligt med lite högre hastigheter.

Planen för resten av veckan är:

Måndag - Vila

Tisdag - Cirkelfys

Onsdag - Spinning Puls Intervall

Torsdag - Lugnt distanspass
Fredag - Vila

Lördag - Sydkustloppet

Påskintervaller

Att slå upp ögonen en dag som denna var bara helt fantastiskt.
Vädret underbart, och värmen liksom darrade redan vid 9-tiden när jag gav mig av.
Jag var rejält seg från naveln och neråt, så det var inte helt utan tvekan jag satte mig i bilen och styrde kosan mot Pildammarna där Sara hade bjudit in till löpskolning och intervaller.

Vi skulle träffas 10.30, men med min stela kropp visste jag att det skulle krävas LÅNG uppvärmning för att kunna genomföra passet. Så jag körde en runda i parken + lite andra uppmjukningar innan vi träffades.

Det börjades med lite löpskolning, massor av roliga och smått galna övningar.
Löpskolning är något som jag hittills varit väldigt dålig på att köra. När jag kollar runt bland andra löpare i min omgivning verkar det som att många "glömmer" att göra det allt för ofta.
För jag märker hur välgörande det är, både på kort och lång sikt. Efter ett par rundor hamnar mina snubbelfötter mycket bättre i marken och jag känner att jag har bättre kontroll!

Bild lånad av Daniel

Själva intervallerna hade Sara noggrant rekat för ett par dagar sedan, så allt var upplagt för ett lyckat arrangemang.

Jag kände mig pigg i benen, och de första intervallerna gick utan problem. Man blir ju dessutom sporrad av att ha några riktigt duktiga löpare i sikte framför sig..

Men när 4 intervallen på 400 skulle sätta igång så hann jag bara ta två steg innan jag förstod att det var dags att lugna ner sig. Jag fick en liiiten blixt i höften och lade av direkt.

Men det var nog falskt alarm, för jag kände absolut inget när jag sedan joggat ner.

Tack Sara för ett jättehärligt arrangemang! Till och med vädret hade du fixat bra:-)
Dessutom trevligt att träffa alla nya och gamla bekantskaper!

Nu börjar jag att blicka fram emot Sydkustloppet nästa helg. Men innan dess väntar två löppass och lite spinning:-)

Vilken bra sammanfattning:-)

Lite barfotainspiration från Newton Running:-)

Rasar i vikt

Mycket överraskande pekar vågnålen återigen på bottennoteringen 73,5 kg.
Vilket är en viktnedgång på 3 kg på två veckor.

Med tanke på att jag vräker i mig mat, och även en massa onyttigheter vid oregelbundna tider ger jag härmed upp försöket att förstå hur min förbränning fungerar.

Fett, protein eller kolhydrater... Det spelar ingen roll vad jag äter.
Kroppen lever sitt eget liv ändå!

Islossning

Nu känner jag den där härliga känslan av islossning i höften.

Jag vet att jag har sagt det förr, men nu finns det faktiskt hopp.
Egentligen borde jag nog funderat lite mer i samma banor när jag såg att Jimmy hade ordinerat Zumba för Annas höft.

Jag tror nog att det var den tveksamma glädjen av att i mitt inre se mig själv dansa Zumba som gjorde att jag inte tänkte så långt att det kunde vara ett alternativ för mig.

Efter 3 dagar med vanliga höftrullningar liknande videon nedan känns min höft mjuk och fin.
Hiphop är ju faktiskt liiiite coolare än Zumba :-)


Höften protesterade inte ett dugg vid 4 * 5 minuters intervallerna igår, tvärtom kändes det som att jag ville köra ett par intervaller till.
Men Coach Katarinas ord ekade i mina öron "95%... 95%.. 95%"..
Jag ska stanna när passet är avklarat, bara för att mina benen klarar mer betyder INTE det att jag ska springa mer.

Härligt väder idag:)

Pustar ut efter dagens intervaller:)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Södra A Johanssons gata,Malmö,Sverige

Mellanmjölk

Nej, mellanmjölk dricker jag inte (mjölkprotein är ett av de födoämnen jag inte tål).

Men just nu känns det lite grand som mellanmjölk i min höft, lite varken eller sådär.
Samtidigt som det inte känns som att den håller på att braka ihop, så är det absolut heller inte bra..

Det funkar bra att träna alternativträning, jag körde cirkelfys i onsdags, och spinning idag utan problem.
Men ungefär en timme efteråt kommer den där lilla irriterade, missnöjda känslan i höften.

Den flyttar sig dessutom runt, och stannar på samma ställe några timmar innan den reser vidare.
I morse var det ljumskarna, mitt på dagen ute på höftkammen och nu närmare kväll så sitter det i korsryggen.

Men det är inte alls så illa som när den pajade i julas, och det är ju alltid något :-)

Äsch,,

Efter gårdagens distans kändes det skumt i höften igen.
Inte så att det gjorde ont, men lite irriterat och stelt är det främst i ryggslutet, ner på vänster rumphalva.
Idag har det fortsatt att utvecklas i fel riktning.

Lite surfning på nätet och får mig att tro att det är Piriformismuskeln som strular.
Har hittat en hel del stretchningar på som hjälpt många, och kört dem här i kväll, hoppas att det funkar för mig med.
Det värsta har försvunnit efter det, så jag håller tummarna att allt är bättre imorgon.

Jag antar även att detta är en del av orsaken till min gamla skada, som mest var en samling av odefinierbara smärtor, stickningar och svagheter i höftområdet..

Testlopp

Dagen har gått i löpningens tecken.

På förmiddagen var jag och hejade på Daniel och Johan på Heleneholms Halvmara.

Otroligt inspirerande att stå vid sidan om och se dessa kämpar strida mot vädrets makter (det blåste väldigt mycket).

Jag blev jättesugen på att efteranmäla mig, för löpartightsen fanns på under vindbrallorna , så det var nog tur att jag inte hade löparskorna med.
"Hold your horses", är mitt nya mantra, och jag hoppas kunna hålla det även de gånger jag råkar ha dojorna i närheten.

Sara och Sofie

Även för oss som stod i hejarklacken var det som sagt blåsigt, men det trevliga sällskapet gjorde ju att det inte kändes så mycket.

Istället för halvmara blev det mitt testlopp, som jag ska köra en gång i månaden för att kolla formen.

Det kändes mycket bra, och det märks att jag börjar krypa uppåt i hastighet.

Jag kände mig stark hela vägen och är glad att min kropp fungerar igen.

Det jag tar med mig idag är:

• Min bålstabilitet har förbättrats avsevärt!
• Höften kändes mjuk och go!
• Jag hade kunnat köra på en bra stund i samma tempo
• Löpsteget känns bättre och håller sig stabilt under hela passet.

Då kör vi :-)

Gissa vad det är skönt att ha ett bollplank!

Jag är en person som ofta går och funderar på saker när det gäller träning. Men att ha en coach innebär ju att man kan hjälpas åt att komma på svaret och lösningen tillsammans.

Igår körde vi igång samarbetet som ska leda till en snabbare, starkare och uthålligare Thomas.
En Thomas som inte springer i *Thomasfart, och som inte blir drabbad av *Thomasskador.

Nu blir det åka av!


*Thomasfart - Att springa så snabbt och långt som kroppen tillåter den aktuella dagen
*Thomasskador - Att dra på sig onödiga skador, eftersom man inte lyssnar tillräckligt på kroppen, tränar ensidigt och inte följer den långsiktiga planen

2. I mina öron när jag tränar

Bloggutmaningen går långsamt framåt!
Med den här hastigheten lär jag skriva sista inlägget någon gång vid 2013 - 2014:-)

Musik eller tystnad?
När jag tränar på gymmet älskar jag musiken, den får mig att trycka upp de där extra vikterna och jag dansar fram mellan maskinerna.
Men när jag springer vill jag inte alls ha musik!

Jag vill helst höra mina egna fotsteg, och min egna andning, det är lite meditativt och jag glider liksom in i en egen värld av det trampande ljudet.

Fast på långpass kan det ju bli lite långtråkigt.
Jag har provat att ljudböcker och radio, men det jag har fastnat för är SR´s Dokumentärer som poddradio.
Det är ett suveränt sätt att lära sig om lite ovanliga ämnen, och fördjupa sig i sådant man bara har hört talas om. Otroligt spännande och intressant.

Ibland har jag väntat en bra stund med att gå in i duschen (till tonårsdöttrarnas stora förtret) när jag kommit hem bara för att få höra slutet av historien.

Jag har hört de flesta program som finns i arkivet, här är några favoriter..
Polismorden i Malexander
Västtyska ambassaden
Tjörnbrokatastrofen
Mordet på Fadime
Norrmalmstorgsdramat
Kårhusockupationen
Diskoteksbranden
Baltutlämningen

Och min lilla hemlighet är...

Under tiden som jag har tränat har jag inspirerats av andra bloggare, folk i olika forum samt tidningar som Runners world mm.
Även om detta har funkat, så är jag absolut inte min egen bäste eller klokaste tränare.

När jag sätter igång att träna, så styr kroppen över mig, och ett pass som är tänkt att gå i lunktakt (för mig ca. 6 min/ km) kan lätt förvandlas till 5 min/km.
Andra pass kan bli dubbelt så långa, och ibland kör jag extra pass bara för att jag saknar endorfinerna.

Lösningen är att ta hjälp av någon som har mer erfarenhet, och som vet vad som krävs för att nå dit jag vill.
Jag är därför stolt och glad att kunna meddela att Katarina har tackat ja till att vara min coach.

Vi börjar redan denna veckan... det här ska bli SPÄNNANDE!

Söndag

Dagen börjades på bästa sätt.. Bulltofta i solsken:)

 
- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Cederströmsgatan,Malmö,Sverige

Bloggaward

Jag fick en Bloggaward av John häromdagen.
Detta är uppenbarligen ett välkänt fenomen som jag aldrig hade stött på tidigare.

Man ska berätta 8 saker om sig själv och skicka awards vidare till 8 andra bloggare.

Så, här är lite om mig:

• Älskar opera, och sjunger alltid så att det skakar i väggarna i duschen
• Är allergisk emot allt(nästan)
• Började mitt yrkesliv som murare (man ska vandra många villospår innan man hittar rätt ibland)
• Är pappa till tre underbara tonårsflickor
• Älskar dialekter
• Har en mamma som är frisör och var permanentad till pudel hela 80-talet.
• Älskar filmer om andra världskriget. Ser hela serien av ”Band of Brothers” minst en gång om året.
• Är chokladoman
• Hemlig hobby: Släktforskning

Jag vet inte vem som fått awards tidigare, så jag skjuter från höften :-)

Mina Awards går till:
Supersnabba Sara ,
Tusenmila-Easec-Mats 
Snabbe-Johan Nilsson 
Multitränings-Linda
Härliga syskonbloggarna Emilia och Adam
Hannas energiska Friidrottsmamma
Fantastiska Cykelmyggan Katarina